Del 2 Hudpigment

HUDENS PIGMENT

Hudfärgen påverkas av närvaron av fyra pigment:

• Melanin – brunt pigment som finns i överhuden
• Oxyhemoglobin – ett rödaktigt pigment i syresatt blod
• Hemoglobin – ett blåaktigt pigment i icke-syresatt blod
• Karoten – gult pigment i huden

Melanin är det pigment som ger de bruna tonerna i hudfärgen. Det bildas av melanocyter, som är specialiserade celler i överhudens basallager och i hårsäcken. Melanin finns också i några slemhinnor och i regnbågshinnan i ögat. Melanocyter innehåller små korn som kallas melanosomer. Dessa korn innehåller ett enzym, tyrosinas, som deltar i omvandlingen av tyrosin till melanin, vilket sedan tas upp av celler i överhuden.

Hudfärgen påverkas inte av antalet melanocyter (som är ungefär detsamma hos alla människor) utan av hur mycket melanin dessa celler producerar. I mörkare hud produceras mera melanin än i ljusare hud. Melanin har en skyddande roll i huden – det är ett naturligt solfilter och filtrerar bort skadliga ultravioletta strålar men med ganska begränsad kapacitet.

PIGMENTFÖRÄNDRINGAR

Pigmenteringsrubbningar kan grupperas i:

• Ökad pigmentering (hyperpigmentering)
• Nedsatt pigmentering (hypopigmentering)
• Frånvaro av pigmentering

HYPERPIGMENTERING

Detta innebär en ökning antingen av antalet melanocyter eller av deras aktivitet. Vanliga orsaker till hyperpigmentering är:

• Genetiska t.ex. fräknar, lentigo fläckar, pigmenterade födelsemärken
• Fysiska eller kemiska – t.ex. brännskador, kroniskt kliande
• Endokrina – rubbningar i ämnesomsättningen
• Näringsbetingade - t.ex. Pellagra (vit B₃ brist)
• Graviditet – Kloasma
• Mediciner – t.ex. P-piller, fytofotodermatit
• Tumörer – t.ex. nevus (födelsemärken)

Några av de vanligare hyperpigmenteringsrubbningarna är:

• Fräknar
• Leverfläckar
• Lentigo senilis
• Kloasma
• Fytofotodermatit
• Pigmenterade nevus födelsemärken)
• Malignt melanom

Fräknar

Dessa förändringar går också under beteckningen ephelides. De är genetiskt bestämda och före kommer ofta, särskilt på ljusa hudtyper efter solexponering och framförallt hos rödhåriga. De visar sig som små, jämnt pigmenterade fläckar i huden och blir tydligare efter att man solat. De kan finnas på alla områden, men särskilt i ansiktet, på armar och ben, och i synnerhet på näsan. De beror på ökad melaninbildning i ett område med normalt antal melanocyter.

Leverfläckar

Leverfläckar, också kallade lentigo, är tydligare pigmenteringsområden, som är mörkare och mer avgränsade än fräknar. De är ofta lätt upphöjda och mera spridda, men ökar inte i antal eller färgintensitet efter solexponering. De beror på ett ökat antal melanocyter längs hudens basallager (tillväxt lager).

Lentigo senilis 

Lentigofläckar, eller åldersfläckar, är en ökning av melanocyter, och stimuleras av långvarig solbestrålning. Fläckarna sitter i översta hudlagret. De är helt ofarliga och det är vanligt att de kommer med stigande ålder. De är jämna och bruna, förekommer främst i ansiktet, men även på dekolletaget och handryggarna.

Kloasma – också kallat Melasma

Detta är en form av ökad pigmentering i ansiktet, som är vanlig hos kvinnor. Den kan komma utan orsak men är vanlig vid graviditet eller om man äter P-piller. Fläckvis hyperpigmentering förekommer i ansiktet, särskilt över kinder och panna. Ofta kan det också vara färgförändringar på överläppen och hakan. Pigmenteringen börjar som småfläckiga områden som sedan flyter samman till större fläckar. Färgen varierar från ljusbrunt till mörkbrunt och slutar ofta plötsligt och bildar en linje längs panna eller kind.

Hyperpigmenterade områden på grund av graviditet eller P-piller tenderar att blekna gradvis när man fått barn eller slutar med P-piller, men de kan finnas kvar i många år. Melasma kan vara mycket envis; båda typerna försvåras genom solexponering och parfymer. Det är viktigt att använda solskydd med hög skyddsfaktor för att undvika denna extra effekt.

Fytofotodermatit - mera känt som parfymdermatit eller berlockdermatit.

Den visar sig som hudrodnad och pigmentförändringar som uppkommer efter solexponering efter kontakt med vissa växter eller växtpreparat. Den drabbar både män och kvinnor och alla hudtoner. Den kan uppstå efter kontakt med vissa växter och med efterföljande solexponering (växtdermatit) eller kontakt med ett kosmetiskt preparat som innehåller växtextrakt och solar i samband med det (parfymdermatit). De väsentliga faktorerna för denna dermatit förklaras av namnet: fyto refererar till växt, foto refererar till ljusexponering och dermatit refererar till hudskadan. Rodnad, svullnad och blåsor kan utvecklas strax efter solbestrålning vid växtdermatit. När inflammationen går tillbaka utvecklas mörkbrun pigmentering. Vid parfymdermatit kan den första reaktionen vara så mild att man inte lägger märke till den och att pigmenteringen är det enda tecknet. Vanliga ställen är på sidan på halsens, bakom öronen och handlederna. Hos män visar sig förändringar runt skäggområdet på grund av aftershave. Vanliga produkter som kan vara orsak är parfym och aftershave, som innehåller växter och örter. Hyperpigmenteringen avtar gradvis under loppet av ett år, men det kan ta längre tid hos mörkhyade människor.

Pigmenterade nevus

Dessa är ansamlingar av melanocytceller och kallas vanligen födelsemärken. De finns hos alla människor och finns genom hela livet men är faktiskt sällsynta vid födseln. De första uppkommer under de första levnadsåren, men de är särskilt vanliga under den första tiden som vuxen. Graviditet och pubertet ger en ökning i antalet nevus, i deras storlek och pigmentering. De kan försvinna spontant.

Deras utseende varierar – de kan vara som fläckar, som kvisslor, vårtaktiga eller skaftade. De är oftast rätt små – mindre än 1 cm i diameter och kan variera i färg från ljusbruna till blåsvarta. Ibland är de hudfärgade.

Den stora majoriteten av nevus är godartade, men en liten procentdel kan genomgå malign omvandling, och därför ska varje förändring i utseende eller uppförande hos ett nevus iakttas med misstänksamhet. Plötslig inflammation, mörknande, förstoring, blödning, sårbildning, smärta eller klåda är anledningar till att ta kontakt med en läkare.

Kolla alltid

1. Förändringar; storlek, färg, form, lokalisation

2. Ärftlighet, riskfaktor

3. Solkänslig hy, typ I och II

4. Solskador, främst barnaåren

5. Stort antal – dysplastiska (över 100st)

HYPOPIGMENTERING

Vid hypopigmentering är vissa hudområden ljusare än normal hud. Detta kan bero antingen på brist på melanocyter eller på bristande aktivitet hos melanocyterna. Om huden inte har någon pigmentering alls, kallas det depigmentering. Den nedsatta pigmenteringen kan vara allmän (hela kroppen) eller lokaliserad till specifika områden.

Hypopigmentering eller depigmentering kan bero på följande faktorer:

• Genetiska – t.ex. Albinism
• Fysiska – t.ex. Brännskador
• Kemiska – t.ex. Hydrokinon
• Endokrina – t.ex. Hypertyroidism
• Infektioner – t.ex. Pityriasis versicolor
• Okända – t.ex. Vitiligo.

De mera vanliga åkommorna är:

• Albinism
• Vitiligo
• Tinea versicolor

Albinism

Detta är ett medfött och karakteriseras av total frånvaro av pigment i hud, hår och ögon. Huden saknar melanin och är vit, oavsett ursprung. Håret kan vara vitt, gult eller rödaktigt. Ögonen är blekblå.

När huden utsätts för solljus, bränns den och blir röd, och blåsor uppstår. Depigmenteringen vid albinism är bestående. Reaktionen på solexponering är extremt uppförstorad, med tidiga rynkor, solskador och utveckling av hudcancer.

Piebaldism är en variant av albinism, där samma genetiska faktorer råder, men frånvaron av pigment är begränsad till vissa delar av kroppen. Ofta förkommer dessa i pannan och med en del depigmenterade fläckar på kroppen.

Vitiligo

Detta är ett tillstånd där små, oregelbundet formade fläckar visar sig på exponerade delar av kroppen. Depigmenteringen orsakas av att melanocyter förstörs, men det är okänt vad orsaken är. Alla kan drabbas, men det ser mer iögonenfallande ut hos mörkhyade. Mer än hälften av patienterna med vitiligo utvecklar det innan de är tjugo år. Det finns ofta ärftligt i familjen. Vitiligo är ofta förbundet med alopecia areata (fläckvis håravfall), hypertyroidism (överaktiv sköldkörtel) och andra ämnesomsättningsrubbningar. Stress, svår solskada eller trauma kan försvåra tillståndet.

De vanligen drabbade områdena i ansiktet är ögonlocken, panna, kinder och haka. Läpparna kan vara inblandade. Förändringarna är runda eller ovala och kan smälta samman och bilda stora områden. Kanterna är ofta hyperpigmenterade. Rubbningen tenderar att förbli permanent, även om viss återpigmentering inträffar spontant hos ungefär en tredjedel av drabbade. Behandling har ingen eller obetydlig verkan.

Pityriasis versicolor eller Tinea Versicolor

Det är en svampinfektion som ger huden ett fläckigt utseende.

De vita fläckarna saknar melanin och är c:a 2-5 mm stora. Ibland kan de fjälla något. Fläckarna är vanliga på solexponerade områden, oftast på underarmar och underben, men de kan också förekomma på dekolletaget, axlarna och även i ansiktet. Kan spridas i solarier.

Det drabbar främst personer med ljust pigment, men ibland även mörkare hud. Kan behandlas med mjällschampo.

Striae distensae

Hudbristningar som uppstår när underhudens elastiska vävnad tänjs ut och det uppstår en nedbrytning av bindväven. Striae kan uppkomma t.ex. vid en graviditet eller snabb viktökning, förekommer också hos bodybuilders. Vanligen kan de uppstå över höfter, lår, buk, bröst, överarmar m.m.

Som nya kan de vara röda eller rödvioletta, med tiden bleknar de och blir vita.

Hos gravida kan de på grund av hormonpåverkan vara pigmenterade för att så småningom blekna. Tyvärr finns det ingen effektiv behandling mot striae men man kan förebygga skador genom att hålla huden mjuk och elastisk, att smörja och massera in bodylotion och närande oljor.